En ny morgon med tända ljus, rykande kaffe i mönstrad Paris-kopp och ett slagbord som äter upp rummet. Jag har en deadline som närmar sig, hand i hand med det härliga faktum att jag älskar att arbeta såhär. De där erfarenheterna i bagaget som säger Allt löser sig och Du får alltid ihop det gör den här eviga karusellen så otroligt rolig. Jag kan slappna av i det hektiska därför att jag kan lita på att jag fixar det. Alltid. På något sätt men i slutändan alltid på rätt sätt. På mitt sätt.
Och jag tänker på att jag en gång sa Jag älskar ditt sätt för ditt sätt är rätt sätt och också mitt sätt.
Det rycker lite vid ögat. Världens tydligaste tecken. Fokus nu. Någonting står inte med på min hastigt nedplitade lista. Kanske jag till och med har glömt att skriva en lista? Jag skriver en hastigt nedplitad lista. Ray Lamontagne nynnar lite stämningsfullt i bakgrunden. Jag häller upp lite mer kaffe. Råkar betala den där elräkningen när jag ändå är igång med kaffekokaren.. Skriver ner i efterhand på listan att jag ska betala elräkningen. Stryker över. Stänger igen datorskärmen. Nu kör vi. Deadline.
