Onsdag.

Det är dags nu, viskar han. I drömmen står jag på gården till förskolan. Tar emot en knippe löv från ett skrattande barn.
Fem timmar tidigare sprang vi över vattenblanka kullerstenar. Jag tror han glömde kyssen eller så sov jag fortfarande.
Vi checkar ut, avstår alldeles för starkt pulverkaffe och tråcklar den stora turnébussen ut ur ett nyvaket Oslo.

Det blåser, regnar, snöar. Jag håller hårt om ratten när vi skär genom Värmlands skogar. Mil efter mil, jag kör hela vägen.