Det har vänt nu, andades vi. Vi har skrattat mycket. Minns på dagen. Kroppen rör sig friare nu. Lite lättare att forma tankar, att fånga dem och förmedla. Kanske är det färdigt nu. Kanske är vi på andra sidan. Vi kan åtminstone andas, så vi skrattar i andetagen. Och jag vill ligga där tätt intill från gryning till skymning och byta luft mot hud. Jag vill inte ha något annat, bara det här.