I år är det 11 år sedan min senaste stora utställning. Då i Marais-kvarteren i Paris. Under de senaste åren hade jag ställt ut i New York, Monaco, London, Dubai, Barcelona, Paris, Pisa.. Jag var mer än nöjd, och lite trött. Ville göra annat, som att renovera vår lilla gård från 1900. Således, avslutade ett fantastiskt turnéliv med tavlorna på ett gulligt galleri i Marais. Det var vår, Paris husväggar var varma, den röda mattan hade rullats ut och vernissaget bjöd på vin, snittar och livemusik från en stråkkvartett. Och sedan rullade livet.
Snabbspolat är vi framme vid nu. Vad gäller konsten är drömmarna tillbaka som vid inledningen på mitt konstnärsliv; att få skapa för att det är mitt sätt att andas. Prestigelöst, enkelt och snällt. Att återigen överlåta kropp och själ som verktyg för konsten.
Så. På norrsidan av Montmartre, vid en oansenlig bakgata; ett litet, japanskt tehus. Jag har alltid återvänt dit genom åren. Snirkliga blad i koboltblå, söta dofter och dunkelt ljus. En oas att återvända till, även härifrån.
