Det har inte blivit många kill your darlings i arbetet med den här kollektionen. Faktiskt inga alls, även om vissa verk krävt en del bearbetning för att hamna där jag vill. Men processen har varit lugn, ett sökande absolut, men med en känsla av att jag är där jag ska vara. Nu närmar sig utställningen, blicken förändras och urvalet skärps. Och då kommer tvivlet. Vad gör jag ens undrar jag då och annat existentiellt tvivlande. Men det är en del av processen som också behöver sin plats, för det driver mig till att reflektera, ifrågasätta och samla ihop mig själv. Och ja, i slutändan att kill my darlings. Men det hör till.
De verk som överlever tvivlet är de verk som ska överleva tvivlet, de som inte gör det har haft sin mening de också. Allt är i sin ordning.