Contact.

engebrethsen@live.se

Inlägg av: Anna Engebrethsen.

oktoberkväll

Så vacker du är, när skymningen närmar sig och sluter sig kring dig. När solen målar mönster i gruset eller färgar fasaden rosa. Ovanför seglar gladan och en efter en slår päronen i marken. Du är mitt allra käraste paradis,… Read the rest

this need for you

Vi är hemma igen. Nästan som om det inte hade hänt. Du ligger på madrassen på golvet. Dina linjer är det finaste jag vet, hela tiden. Jag sitter i soffan med kaffet på brickan du köpte till mig. Vardagsrum är… Read the rest

brinn hjärta, brinn

Jag kan liksom ägna hela kvällarna åt att sitta framför elden, lyssna på knastret och följa flammorna som kastar sig och vrider sig mellan de murade väggarna. Peta runt lite bland veden och värma fingrarna mot det varma kaklet. Det… Read the rest

nätter

Under täcket, på en madrass framför kakelugnen. Elsa i soffan och Astrid bredvid. Snart är det alldeles mörkt förutom elden som sprakar. Skenet lämnar dansande älvor på golvet framför och långa händer över taket. Jag ligger och lyssnar tills jag… Read the rest

oktober

Det är kallt nu. Katterna trycker sig tätt intill och vi ligger samlade allihop, nära, nära under flera lager täcken. Jag tror det var sista natten där uppe nu. Hela den lilla samlade bunten frusna familjemedlemmar tyckte nog det när… Read the rest

dimmiga dar

Jag minns dina ögon, älskling, jag drunknade i dem. Du sa ingenting då men lät din blick vila tyst och stadig. I dina ögon såg jag floder och stormande hav, glittrande bäckar och kraftfulla berg, jag föll djupt, djupt ner… Read the rest

i munnens valv

…och lilla bäcken från älven rinner, och älven rinner mot stora hav. Och aldrig någonsin mer du finner, var lilla bäcken blev av. September tågar ut. Jag sitter på uppfarten och rensar ogräs, det är där solen ligger innan hon… Read the rest

skiftningar

Morgonen sover tyngre nu. Djupa andetag och mörkret som förut varit flyktigt ligger som en slöja över gården allt längre om morgnarna. Men så finns det också de dagar när solen klättrar över den sista biten av ladugårdstaket och stirrar… Read the rest