Contact.

engebrethsen@live.se

Inlägg av: Anna Engebrethsen.

I was meant for someone

Våren sipprar in genom timmerväggar och rostig plåt. Vi blåser ut hela innanmätet på vårt hus, packar varsamt ner i lådor, sorterar och staplar som en vinnande match i Tetris. Som ett olösligt, matematiskt problem vi ändå ämnar reda ut.… Read the rest

take my hand, we’re over land

Färgerna är matta. Soltorkade. Jag ser det först. Ljuset är varmare med ett filter av orange, husen i dämpad blå, i blekt gul och ockra, som stammarna längs trottoarerna, som de spruckna bladen över rabatterna. Skarvarna här är skarvar och… Read the rest

And at once I knew I was not magnificent

Våren är här. Den är för tidig men likväl vacker i sin bruna, avskalade februaridräkt. I trädgårdsboden ligger luften i dvala, det är dimmigt, dammigt och tyst och när jag lyfter på verktygen virvlar sommarens damm upp i förvirring. Jag… Read the rest

sure as any living dream

Det har snart gått två hela år. Idén till min kollektion The Garden föddes under den allra första promenaden i trädgården, bland all grönska som bar blommor jag fortfarande inte kan namnen på. Jag tror aldrig jag vill sälja den… Read the rest

there are voices in the hall that can’t escape

Spikar, spacklar, målar, pekar, hummar, städar, slänger, eldar, river. Bygger drömmar och planterar gröna blad. Utanför trillar hösten ner, jag är redo. och sluter ögonen. På väggarna hänger sammet, jag spänner dukar och vet att jag närmar mig. Snart. Det… Read the rest

vinden rör sig nästan alltid

Så lägger sig tystnaden. Intensiva, högljudda timmar i dagsljus är på klockslaget över och i tystnaden framträder trummande vardagsljud, en diskmaskin som sörplar, en värmpepump som blåser liv i frusna rum, en katt som tvättar sig, Allans hjärta som slår… Read the rest

moon river

Ibland tänker jag att jag verkligen, verkligen, vill fånga den; stunden, känslan, ögonblicket.Några är flyktiga medan en del av dem så långvariga att de blir statiska, andra så förgängliga att de inte ens hinner formas till ord. Jag vill föreviga… Read the rest

I could see for miles, miles, miles

Jag har alltid tyckt om höjder. Om den så upplevs från en sky bar i Bangkok, en vindsvåning i Lund eller från plåttaket på mitt hus, så tycker jag om att vara en bit ovanför det där nedanför. Ibland ställer… Read the rest

en livstid ska få plats där

Jag minns knappt, men jag behöver nog inte minnas heller. Vi börjar om nu, det är nya tider. Det har gått så lång tid, så mycket annat som tagit plats och som härdat huden. Jag kanske inte ens är densamma… Read the rest