En gång fylldes utrymmet mellan dukarna i utställningslokalen med ord. För att raderna värkte och tavlorna inte räckte till. Nu är det tyst. Det rullar inga ord i blodomloppet och vindarna är ordlösa. Det är skönt. Tavlorna tysta, fastän det… Read the rest
Sträcker ut, spänner upp. Drar med lätta fingrar över duken och jag klippte långa guldiga lockar som föll till golvet och jag ångrade mig i samma stund. Räknar ballonger och färgen torkar.… Read the rest
