En gång fylldes utrymmet mellan dukarna i utställningslokalen med ord. För att raderna värkte och tavlorna inte räckte till. Nu är det tyst. Det rullar inga ord i blodomloppet och vindarna är ordlösa. Det är skönt. Tavlorna tysta, fastän det… Read the rest
Sträcker ut, spänner upp. Drar med lätta fingrar över duken och jag klippte långa guldiga lockar som föll till golvet och jag ångrade mig i samma stund. Räknar ballonger och färgen torkar.… Read the rest
Allt rör sig. Tiden, huden, sedan länge torkad färg. Det stormande havet. Vågorna vrider sig, tar sats. ”Blås vind! Spräng dina kinder!” Ett eko från Shakespear, om och åter igen. Ändå – penseldagen är stilla nu, färgen torkad. Det kan… Read the rest
”Den svartblå oceanen randas av vågtopparnas vita skum. Havets stämma sänker sig till en mildare ton, ett stillsamt sorlande. Världens lunga andas saktare mot natten. Jag bor emellan staden och havet, och ikväll skall jag åter somna med havsbruset dröjande… Read the rest
Jag saknar morgonsolen mot rapsfälten men söker mig till ljuset som rör sig runt huden. Spåren av små händer, konstverken rispade i bordskivan, avtrycken mot fönsterrutorna. Mina andetag lindar in sig runt dem. Allt rör sig runt dem, tecken på… Read the rest
Det är ett stormande, blåsvart hav. Jag tror att ingenting gör mig lugn. Berövad sol och stjärnor, himmel och måne. Oändligt och bottendjupt.
Jag är en livlina. På avsatsen ingenting alls.
Vågorna slänger och kränger, minnet av en ö försvinner.… Read the rest
