Det är ett stormande, blåsvart hav. Jag tror att ingenting gör mig lugn. Berövad sol och stjärnor, himmel och måne. Oändligt och bottendjupt.
Jag är en livlina. På avsatsen ingenting alls.
Vågorna slänger och kränger, minnet av en ö försvinner. Jag drunknar. Ett brottstycke på ett förtvivlat hav, mil från omvärlden. Når inte ut, ingenting når in.
”Stormen” olja på pannå 2020.