Vi luckrar upp i jorden. Den är fuktig och sval. Människokroppen och jorden. Det kommer alltid vara samma.
Jag kysser kastanjens första knopp och säger hej med fladdrande hjärta. Jag smeker varje antydan till liv på varje gren och säger hej. Vi hör ihop nu. Det ligger magi över hela gården. Det gör verkligen det. Och jag är inte rädd.
Jag snurrar runt några varv med utsträckta armar och skrattar mot himlen. Hej, jag är här nu. Jag är inte ensam. Mitt hjärta är helt.
Kinderna är varma och händerna luktar jord.