Det är så annorlunda. Så många gånger som jag har gått på dessa gator, i dessa parker. Och ändå aldrig såhär. Jag är varken här som turist eller invånare. Jag är här på jobb nu. Och personligen är det så ofantligt stort. Det är så stort att jag sitter här idag, utanför Louvren med mina tavlor bredvid mig, en timme innan jag ska hänga upp dem på insidan.
Det får gå som det går. Bli som det blir med vad som än kan bli. Jag har ändå gått i Jardin du Tuilleries med mina tavlor under armen, med ett utställarpass runt handleden och ett vernissage väntandes under kvällen. Vad jag än väljer att göra med resten av mitt liv så har jag ställt ut mina tavlor på Louvren. Och det är nog det största i denna värld.
