Jag hamnade lite ur balans känner jag när min vänsterarm beslöt sig för att klaga på att den behöver måla hela tiden. Plötsligt så skulle allt ändras om, tänkas om. Hjärnan var (är..) nog lite långsam i det hänseendet.
3 veckor ska armen få vila. Minst. Sen måste mitt arbete ändras om.
Det känns som om det har gått 4 veckor nu. Men när jag räknar noga handlar det bara om 6 dagar. Oh, sweet lord. Struktur, struktur, struktur…
Min plan? Varsågoda:
- Göra som jag blivit tillsagd. Låta armen få vila.
- Träna upp högerarmen istället. Dela upp arbetet bättre mellan höger och vänster. Högerarmen ska få arbeta ihop all färg! Den vita bakgrunden likaså. Varva mer med abstrakta motiv.
- Låta högerhanden göra så mycket den bara kan. Låta vänsterhanden göra så lite den bara kan.
- Gå långa promenader tills jag får börja springa igen.
- Lära mig nya låtar på pianot med högerhanden.
- Lära mig skriva fint med högerhanden (ska visa fotobevis på utvecklingen).
- Köpa fina gardiner till lägenheten.
Parentes nu. Listan har fler punkter men jag måste skriva HURRA. Alltså jag bor nu och det är ju så in i bombens trevligt (underdrift). ”Aldrig ska det vara riktigt bra” kan ju lätt ändras om till ”alltid finns det något som är riktigt bra”.
Armen vill vila lite. Det är jag som kört den i botten med att måla nästan 40 tavlor på 1 år. Den har rätt att vila. Och i skrivande stund sitter jag i mitt underbara kök. Jag har redan gått en timmes promenad. Bjöds på kaffe när jag vaknade. Såg solen stiga upp. Stringhyllorna är upphängda. Växterna mår bra. Jag kan se min brors hus från fönstret. Jag har en plan och om en timme kommer brorsdotter med sin mor och hälsar på.
Vad finns det att klaga på?
Slut på rekordlång redovisning av mitt liv. Nu är jag i balans igen.
