Jag hann inte mer än att skriva att zinc white inte alltid är detsamma som zinc white, förrän zinc white tog slut och den nya tuben med zinc white inte var densamma som tidigare zinc white. Då stod jag med en 90×30-tavla där halva var täckt av den första zinc white och andra halvan av den nya zinc white. En tavla i två nyanser av vitt.
Det är åt helvete för det syns och det stör och det syns och framför allt så syns det. Och då är det svårt att skaka på axlarna och tänka ”det är som det är”.
Men så gör jag det ändå. För det är som det är. Färgen bestämmer och jag måste anpassa mig och vara flexibel. Arbeta runt den när den inte arbetar med mig. Så jag skrapar av all färg jag lagt på duken och tar död på rovfågeln som jag arbetat fram i färgen, blandar den gamla zinc white med den nya, svär lite, biter ihop och börjar om.
