On our way.

Nu sitter vi (förhoppningsvis) på planet och jag har (förhoppningsvis) inte lika ont i magen som i skrivande stund. Vi har gjort vad vi kan med mina tavlor men trots det ligger dom tryckta intill varandra som dom inte får göra. Men vad göra? Dom måste hem. Förhoppningsvis blir det inte värre än att det går att ordna innan utställningen. Förhoppningsvis blir vi inte ruinerade på kuppen, trots alldeles (alldeles, alldeles..) för stora väskor. 

Nu kan vi inte göra mer än att hålla tummarna och hoppas att allt går vägen!