Igår var det otroligt varmt och det var fler än vi som hade planer på att besöka Château de Versailles. Lång kö och kvavt och trångt inne i slottet. Mina tankar rörde sig mest kring hur lustigt det var att ett så stort slott kunde frambringa cellskräck hos mig. Jag ville mest ut, även om rummen var otroliga och har en historia som är rätt häftig. Och när jag väl var ute så försvann hela slottet. Det fanns inte kvar. För framför mig sträckte sig en trädgård som hade otur att det låg en horisont i mitten som gjorde att trädgården såg hälften så stor ut. Den var enorm och tog över allt. Allt var enormt, att ta sig över en gräsplätt tog 15 minuter. Men vackert, så vackert..
Vi hade en helt fantastisk dag som kändes ända in i själen. Det här behövde vi. Frisk luft och natur, alla sinnen jublade! Och då har jag inte ens nämnt det allra, allra bästa! Men det kommer vid ett senare tillfälle. Nu ska jag till stationen och möta upp brorsan!