Vanemässigt tänker jag på att hålla sovrummet släckt, att låta lamporna vila när balkongdörren släpper in sömndrucken dagg.
Sommaren lämnade sina spår i vardagen, och kanske också att den faktiskt aldrig reste vidare. Där kom aldrig någon lång och mörk vinter, varje morgon var ljus och så plötsligt var de där små kännetecknen en verklig del av dygnet igen. Fåglar som sjunger om dagen, en sol som retar ögonen. Inte bara i sinnet, utan i det verkliga också.
Februari lämnar över till mars och jag undrar om jag inte har kommit till en sådan plats där varje dag är sommar. En miljö som Norden aldrig kan erbjuda, som jag har längtat efter i länder som USA eller Australien.
Men så hittade vi en sommar här. Ändå. Och det är fint.
