Ibland vänder allt från bra till dåligt på bara en liten stund. Jag blir dramatisk och tänker aldrig någonsin måla någonting alls något mer. ”När idag inte kommer igen” stressar mig och vänder allt upp och ner. Särskilt när jag hade tänkt vara kreativ och produktiv i min ensamhet, nu när jag hade chansen. Och särskilt då både tid och ensamhet var ingredienser som fanns till hands. Och alldeles särskilt då det plötsligt blev dåligt med allt och jag blev så dramatisk.
Vid dessa turer behöver jag ett vakuum med möjlighet att vända tillbaka allt. Vändas ut och in fast in och ut.
Men för ett vakuum krävs att allt det som vanligtvis är upphör. Och det är så sällan det gör det. Då får tiden gå in som ersättare, för det gör den ju vare sig jag vill eller inte, om jag väntar tillräckligt länge.
Men då kommer aldrig idag igen. Och det var ju där allt började.
I det stora hela är hela vändan ett vakuum, då det som var inte borde vara, och det som inte var borde varit.
