Du.

Jag ser ju Paris där också. Bakom dina revben. Jag ser ett regn med stora, gåtfulla tårar och en vår som tar fäste i bergsklippor. I din hud läser jag sagor och längs ditt hjärta går jag på varma, stenbelagda och snåriga stigar. 

Hos dig finns hela världen och ett universum. I ditt skiftande blå finns berättelser om allt det goda och allt det onda. Historier om hur världen är storslagen och överallt, men också koncentrerad till de allra minsta ting. Överallt och i allt. Är du.

Ovanför ditt landskap tornar takåsarna upp sig. Skär i den mjuka himlen. Jag vaknar av sången i ditt ansikte och lyssnar till ljudet av andetag och färger som spricker upp. Din värme ligger under mina händer och jag fångar ditt skratt i min mun.

Allt rör sig och du. I dig ser jag livet och en värld som är hela universum men också bara vår. I dig ser jag min själ och en fristad och ett äventyr. En storslagen värld som är överallt, men koncentrerad också till de allra minsta ting. Allt är du.