Det rör sig inte många tankar inom mig. Det är tyst och stillsamt, medan ögonen suger i sig allt som sträcker ut sig framför näthinnan. Jag andas och samlar omsorgsfullt dessa bilder som bokmärken i en pärm. Här är lugnt, även när trafiken gasar på som mest. Tillsammans med tusen andra är Jardin des Tuileries ändå stillsam. Och regnet tar i och jagar springande skor, för att sedan smeka kinder torra med solsken.
