Vid tidigare utställningar har jag näst intill aldrig ramat in konstverken. Till stor del på grund av hur de har behövt fraktas när jag ställt ut utomlands, det har inte gått helt enkelt. Vid utställningar i Sverige har jag resonerat att alla har så olika hem, och lämnat det till köparen att själv välja ram vid eventuell inramning.
Den här kollektionen skiljer sig på många olika plan från tidigare kollektioner. Det känns som att jag blivit vuxen? Jag la undan alla tankar på att ställa ut när det kom in mycket annat i mitt liv. Och jag behövde en paus, för det var ett stressigt liv att jämt ha utställningar framför sig. Nu känns det som att alla år av utställningar har landat i mig och lagt sig till rätta. Jag har skapat på ett annat sätt, med ett annat lugn och en annan trygghet i händerna. I det lugnet har jag också haft utrymme att fundera på hur jag vill att verken ramas in. Och det visade sig vara helt givet hur jag ville ha det.
Nu har ramarna byggts och konstverken skruvats fast, således har jag lämnat mycket små möjligheter för att rama in på något annat sätt om någon nu skulle vilja det 🙂 Ramarna har blivit en självklar förlängning av konstverken, där verken plötsligt skulle kännas nakna utan dem. De hör ihop.
Det har varit väldigt fint att få skapa den här kollektionen. Jag hoppas det kommer synas.
