Hon slog andan ur mig. Gång på gång. Gatorna låg tysta och tomma sedan sommarens myllrande folkliv hade lämnat henne. Rosorna bugade krispigt, solen låg stadigt i blått och äppelträden sträckte ut sig över rödbrända tak som att det äntligen hade beretts plats för dem.
Hon har funnits i hundratals år men när domkyrkan spelar sitt klockverk till en ny morgon känns det som att hon vaknar för första gången.
